cavalierr.blogg.se

Det finns ju en anledning till att jag väldigt lätt fastnar för svarta hästar (ston), förutom då att jag tycker dem är så himmla fina och coola. Tycker också om ston eftersom jag tycker dem är väldigt roliga och jag gillar när det blir lite "bråk". 

 

När jag var liten (3, 4 år sedan) fanns det en ponny/liten stor häst som hette Piff. Hon och hennes tvilling Puff kom till stallet tillsammans. Deras uppfödare ville ha en stor fin hopphäst men i stället fick hon två småttingar, riktigt bra på att hoppa men lite för små, så hon sålde dem till äppelviken. Jag hade inte börjat där än när dem precis kom men kan tänka mig att båda var väldigt snälla och att alla tyckte om dem. Efter ett tag började dem, iaf ibland gå med på ponny lektionerna.

 

 

 

När jag började där hade jag verkligen ingen aning om vilka de var, och inte heller några år efter. Hade fullt upp med dem mindre ponnysarna och brydde mig inte så mycket om dem andra. En sommar då jag skulle gå på mitt första läger var jag fast besluten om att jag skulle få ha en ponny som heter Ajja. Kom ihåg att jag hade pratat om henne hela vägen till stallet och om hur mycket jag skulle villja ha henne, men när jag kom dit och vi skulle ha upprop märkte jag ganska snabbt att det var någon annan som skulle ha henne. Lite fundersam blev jag och eftersom jag nästan bara red Ajja hade jag ingen aning om vem jag skulle få. 

Då dem sa att jag skulle ha Piff fattade jag ingetning. Dem fick visa mig till hennes spilta och så fort jag såg henne tyckte jag väldigt mycket om henne. En helt svart underbar häst med bara en stjärn och en "snopp" och en liten strumpa på det vänstra bakbenet. En dröm häst i mina ögon.

När jag först gick in till henne verkade hon snäll, men sen efter bara några sekunder drog hon bak öronen och var nära på att trycka in mig i väggen. Fick mycket hjälp med att borsta av henne och sadla och sånt, sen var det dags för första ridturen. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så trygg och bekväm på en häst rygg förut. Underbar och härlig, speciellt galoppen! 

 

Efter lägret red jag henne hela tiden. Nästan varje lektion fick jag henne och det var alltid lika roligt. Nästa sommar fick jag henne på lägret igen. Vi blev allt bättre kompisar och snart bestämde jag mig för att jag ville bli skötare på henne men det fanns inte en plats för mig. Något år senare (två år sendan jag träffat henne för första gången) hade en av hennes sköttare slutat, och jag tog chansen på direkten. 

 

På en lektion då jag igentligen skulle ha henne fick jag då en annan ponny. Jag frågade min ridlärare varför jag inte fick Piff och om hon var okej. Hon tittade lite osäkert mot en annan tjej och svarade att Piff var halt.

Jag trode att hon skulle bli bra igen och tänkte inte mer på det. 

 

Efter lektionen skulle jag och Stella (som också precis blivit skötare) få våra nycklar till skåpet. Stella fick sin nyckel och när jag frågade om min, så bad hon mig att stanna ett tag och ringde ner till stallet och kallade upp Piffs andra skötare. 

När den andra skötaren kommit upp sa hon att Piff skulle till veterinären om några dagar och att hon inte mådde så bra. Förstod inte fören den andra skötaren började gråta. 

 

 

Efter det samtalet hann jag sköta henne två gånger innan Piff var borta. Hon hade haft problem med ryggen som sedan hamnat nere i hennes ben. Det var därför hon hade varit så sur hela tiden. Sista gången jag skötte henne viste jag att det kunde varit den sista gången jag såg henne. Stellas pappa skjutsade hem oss därifrån. Jag var så ledsen att jag inte kunde prata.

 

Hon var den första hästen jag hoppade en meter med. Kom ihåg en gång när jag blev avkastad 5 gånger på en lektion och kommer verkligen ihåg då jag skulle kratsa ett av hennes bak ben och hon på något sätt bajsade mig rakt i håret. Jag fick duscha av mig i spolspiltan :)