Annars har jag kört lite agility med Blixt och försökt fotta lite. Alla bilderna blev super dåliga, men det går framåt med mig och kameran. 

Inte den absolut mest spännande halloween. Men ska förhoppningsvis vara med kära vännner i kväll så då kanske dagen kommer komma igång. 

Hade Power i dag på dressyrpasset. Super kul! Har aldrig riktigt gillat honom (inget illa menat) och fattade inte hur jag skulle rida. Han är INTE lätt... 

Kom på en sak när jag skrittade fram. Lite konstig tanke, men eftersom han har så otroligt lång kropp/hals, tar så stora steg och kan ha en väldigt långsam skritt så påmindes jag om en snigel. Det känns som att rida på en sningel. Inte för att det alltid går långsamt, absolut inte då han är en rätt pigg ponny men fick bara den känslan.

 

Det gick i alla fall super! Är så nöjd. Kommer få fortsätta med honom och det kommer bli så kul att få utvecklas tillsammans med honom och med hjälp av en duktig tränare tror jag att vi kommer komma långt i utvecklingen.

 

God morgon! Har nu gått upp, helt stel i kroppen efter hopplektionen igår med Totte, vilket gick super bra. Ska till optikern. Är så sjukt nervös! Tänk om jag behöver glasögon... Vet inte om jag vill ha det eller inte. Det kan ju vara riktigt snyggt om man väljer rätt par, men samtidigt så sjukt jobbigt med lincer och saker, vilket jag måste ha när jag ska rida.

 

Får se hur det blir :)

 

Det konstiga med att ha en blogg är att i alla fall jag inte vill att någon ska veta om att den finns. Skulle aldrig kunna säga till någon jag känner, fast inte är super nära med att jag har en blogg och att dem ska läsa det. Det är pinsamt. 

Jag kan inte ens säga det till min familj. Min pappa hade tydligen gått in på datorn och börjat läsa på bloggen. Asso gud vad stelt det blev när han sa att han hade gjort det. 

Men varför är det så stelt? Eller frågan kanske borde vara, varför har man en blogg om man inte vill att någon man känner ska läsa den...?

Kanske det är så att man vill skriva privata saker som man inte att det ska sprida sig och skapa olika rykten. Då kanske man tänker "varför ska man skriva privata saker". Det är det som lockar folk till att läsa, vilket man vill om det inte är någon man känner. 

 

Jag tycker det är super kul att blogga, även fast jag har så få läsare. Det är nästan som att jag har valt det.

 

Nu börjar det närma sig halloween. Årets roligaste högtid. Ska spendera hela min dag åt att pynta huset. Okej, kanske inte hela men en stor del. Tycker det är så kul att se huset förvandlas när man halloweenpyntar, julpyntar påskpyntar med mera. 

 

Den enda saken som jag tycker är otroligt jobbigt med halloween är när alla barn går runt och kör "bus eller godis". Nu låter jag verkligen som en gamal tant, men jag känner mig verkligen inte bekväm med det. Och speciellt inte om man har slut på godis. Vad ska man säga då? Därför försöker jag undvika att behöva öppna runt halloween, och försöker andra i min familj att gör det. Men mina syskon verkar tycka att det är lika jobbigt som jag, så det händer att jag får göra det ändå. Hehe....

 

Annars älskar jag det här tiden på året. Man får skära ut pumpa (om man kommer ihåg att köpa en) och äta massor av godis. Dessutom är det höstlov, vilket gör allt mycket bättre. 

 

Har helt glömt bort att det är höst lov nu. Tänker så här att idag är det lördag och i morgon är det söndag och sen skola igen. Får hela tiden påminna mig om att jag inte kommer gå till skolan på måndag, och det är lika skönt varje gång jag kommer på det. 

 

Hela dagen har gått snabbt men har ändå hunnit med så himla mycket. Varit i stallet, åkt till stan, varit med Majken, slöat framför TV:n, ätit och sitter nu framför TV.n igen med hela familjen. Super mysigt ;)

 

Har varit i stan ned Majken. Köpte en ny klänning, en ny tröja och ett par nya skor. Hittade bara en bild på skorna så det får bli bara den. 

Ska titta på ett par skor och lite andra kläder. Och kanske köpa en sån där cylinder hatt och någon slags käpp till ett dans numer på idrotten. 

Är så otroligt sur, arg, ledsen... Jag vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt. Har bara lust att skratta och slå till något på samma gång. Det finns människor som, jag vet inte vad jag ska ta mig till. 

Har varit i stallet, ridigt en mycket härlig och rolig lektion på lilla Joker och jag var på top humör. Ella och jag tänkte bara gå och titta lite på en annan lektion, och när vi kom till ridhuset så var HISTORIENS PONNY MAMMA där. Fyfan vad det kan vara jobbigt att prata med såna ibland. Slutar ALDRIG prata. Asso hon pratade om allt. Från hur man ska respektera folk för hur dem är (inte bry sig om märkes kläder och sånt) till sitt jobb, som tydligen var någon slags accne expert. Och hennes dotter var ju såklart med i allt hon sa. 

Och sen helt plötsligt, från ingen stans sa hon rakt ut hur mycket finnar JAG hade. Asso vad ska man svara på det...? 

 

 

Svaren:

Innan har hon stått och sagt att man ska respektera människor, och inte vara taskig. 

Vet ni vad. ALLT Hon sa är rent bullshit. Såklart ska man respektera folk, och det är inte det jag försöker få fram, men det finns en anledning varför jag började vara med dem är är med. Stella har jag känt hela livet och samma med majken, men när man började i 6:an var man så omogen och oskön så man valde människor att vara med med hänsyn på hur de såg ut. 

Som jag till exempel tänkte välja ut dem som inte hade några märkeskläder (som jag kände igen) för det skulle tydligen vara väldigt omogna. 

Sen råkade jag bara hamna med några som Ebba som har samma intresse som mig själv. Bara av ren slump. 

 

Nu när jag är äldre och mognare så har jag börjat vara med alla i min klass. Dem är hur snälla som helst.

 

Det jag försökte komma fram till är att även fast vi alla verkar snälla och fulla med respekt så finns det en liten demon innom oss som bara väntar på att få komma ut och göra sin grej... Och idag visades mammans, totalt omedveten hur mycket det som kommer ut kan skada någon physisict. Det kan mycket väl vara dem här små saker som sänker ens självförtroende enormt.

 

 

Serien heter "the black list"

Är så lycklig för det nya avsnittet är idag. Alla MÅSTE se det! Man kanske borde se det första först, men jag tror man kan fatta om man har sett reklamerna. 

Är på 3, 4 eller 5 idag kl 20.00 tror jag ;) 

Ledsen för det. Har haft så sjukt mycket plugg så, typ 5 provn den här veckan så har helt gömt bort. 

Idag har jag iaf gjort färdigt det sista provet innan höstlovet, så nu är jag dit for fight igen. Super härligt!

Idag är det TV, kanske Zixten och slappa som gäller. Inget plugg eller andra saker som får min stressnivå att höja sig. BARA TA DET LUNGT.  

Ha en bra torsdags eftermiddag allihopa <3

På tal om det vill jag ha en häst NU! 

Har min lilla dröm värld där jag har mig egna svenska halvblod som jag tävlar höga klasser med. Sen vill jag ha en Medryttare 2 dagar i veckan så jag inte behöver åka ut till stallet varje dag. 

Stallet ska ha ridhus och ridbana, super bra ridvägar och ett ställe där jag kan gå ner till vattnet och bada med hästen under sommaren. 

Tycker inte ni att det låter härligt. 

Jag skulle nästan kunna göra allt för att det skulle hända, men det finns inte en ända chans att jag kommer få en häst innan jag har fyllt 18 år. 

Idag var det en sån dag som vi slutar tidigare på. Egentligen skulle vi ha Svenska men eftersom vår lärare är så snäll kan vi åka hem innan lunchen tillochmed. 

Idag var mina planer med Totte en liten mysig runda i skogen. Bara chilla lite, får hoppas att han är pigg :)

Det är bara så mycket plugg nu så det är helt sjukt. Asso på riktigt tror jag att jag kommer bryta i hop närsom helst. Och jag är ändå ingen som brukar stressa upp sig så mycket för prov:n och saker. Kan inte föreställa mig hur jobbig det måste vara för några i min klass som oroar sig så mycket så att man tror att de bara spelar för att få uppmärksamhet. 

Jag antar att min helg får gå till plugg.... Härligt!

Inte så mycket plugg idag som jag hade hoppats, eftersom vi har haft disco till 6:orna. Super kul och lyckat. Tyvärr var det några otroligt omogna 00 som kom och förstörde lite, men vi fixade det galant. 

Nu ska jag hem och sova, bara ta det lugnt helt enkelt. Ta det lugnt och tagga FREDAG!

Så har ingen aning om vem jag ska rida idag. Väldigt spännande ;)

Älskar hösten. Allt är så lugnt och stilla. Det är inte så kallt så att man fryser händerna av sig, men inte heller varmt. Även fast jag älskar sommaren kan det vara skönt att få höst och sedan vinter. Då har man något att se fram i mot när det börjar bli vår igen. 

Idag är det vila som gäller. Jag har ju förstås skola, och en massor med plugg, och sen ska jag ju gå ut med Zixten. Annars är det sova, TV och äta som står uppskrivet på mitt schema. Härligt!

 

Ingen ridning idag, vilket kan vara skönt ibland, men ändå såkart tråkigt. Men eftersom jag är helt slut i kroppen så ska det bli skönt med en eftermiddag att ta igen sog med.

 

Ska hinna med och plugga som en liten... Aa, älg kanske ;) Synd att det inte finns någon synonym för det (iaf som jag vet) 

Har franska läxa tills imorgon eller onsdag, och sen något jävla SO sak, där man ska kunna 20 länder, flera sjöar, flera bergskedjor och bergstoppar, hav och allt möjligt, i Afrika. Vet ni hu svårt det är...? Jag kan inte ens uttala hälften (haha)

Aja man får hålla tummarna att det går bra. 

Aja, jag är helt nöjd ändå. Ja menar, jag kom ju ändå tvåa. 

Var även grom till hans ägare och det gick också bra. Första, som var en clear round, fick vi ett tidsfel, och andra, vilket var föreningsmästerskapet, så blev vi felfria i grundomgången och ett fel i om omgången. Så vi alla är väldigt nöjda. 

Här får ni lite sneak peak på bilderna. 

Haha aja, det är båda hoppning och körning för både mig och Totte. Ska vara grom i vagnen medan hans ägare kör. Kommer bli super kul :)

God natt 

Det ända som suger är att man inte går och lägger sig och tänker "imorgon kan jag sova ut" utan istället tänker "imorgon ska jag upp tidigt och gå till skolan"

Nu regnar det också, vilket jag avgudar. Så otroligt mysigt. 

Aja god natt :)

Min hund sover redan rejält...

I morgon ska jag även hoppa, så jag får hoppas att jag känner att jag kan göra det. Annars är mitt liv över. 

Älskar hans lugg på den här bilden :)

Aja, det gick helt okej tills vi skulle börja galoppera. Ni ska bara veta hur snabbt det gick och hur stark hon blev. 

Sen när jag tillslut hade fått in henne så vips låg vi båda på marken, jag med en 600 kg höst över mig och hon kunde inte komma upp. Hon hade snubblat, vilket är fult förstående. Hon är väldigt gammal och efter att ha ståt på ridskolan i miljarder år och gått varv på varv i samma ridhus varje dag, så förstår man ju att att man inte är lika noggrann längre. 

Vi båda låg mot väggen. Det var på riktigt skrämmande att se henne kämpa så mycket för att komma upp. När hon väl kom upp så gick hon bara runt. Kommer inte ihåg riktigt vad som hände sen. Tror att min ridlärare kom och försökte hjälpa mig eller något. Hade svårt att komma upp eftersom mitt ben gjorde så ont. Efter att jag fått lite hjälp stod jag äntligen på benen igen. Försökte att gå. Ska inte säga att det gick galant, men det gick. Som tur var verkade det inte brutet. 

Är just nu så otroligt orolig att jag inte kommer kunna gå på vandringen i skolan, eller för att tävlingen på söndag kommer att bli kattastråf. Det som jag är mest orolig för är att jag kommer att vara livrädd nästa gång jag ska sitta upp på en häst. Det får bara INTE hända! Även fast jag satt upp direkt idag och skrittade och travade lite, är jag inte helt 100% i ridningen längre. Har kanske vara sänkt mig några få % men nog för att få mig må dåligt. 

Mina kompisar försöker få mig att tro att det inte var mitt fel. Ja menar, det kanske inte var det. Men man kan ju inte sluta tänka "vad skulle ha hänt om jag hade lyckats hålla ihop henne lite mer?" 

Det är svårt att undvika den tanken. 

Sen när jag kommer hem är det såklart plugg. Det är jag däremot inte taggad till...

Aja, man får ju vara som man är, eller hur? :)

När jag kommer hem ska jag i alla fall plugga, äta och sova. 

Idag är det lördag mina kära vänner. Mycket kommer hända idag. Ska plugga, städa, gå på Yohio och försöka hinna att tvätta och klippa Zixten. Suttit hela morgonen och skrivit på HKK-läxan. Så otroligt jobbigt, men är snart färdig. 

Jag är väldigt taggad för yohio i kväll. Har aldrig lyssnat på någon annan låt av honom än den som var med i melodifestivalen i år. Tyckte inte direkt att den var så bra, och han är rätt läskig, men min kompis från konfan hade fått gratis biljetter så då kan man lika gärna åka dit och se vad man tycker om honom...

 

Ha en bra lördag :)

 

Jag har en fråga. Eller det är inte riktigt en fråga, mer ett påståndelse. Eller det är iof inte det heller, vet inte riktigt vad det är men men..

 

Okej, nu spårade jag ur lite. Tillbaka till samtalsämnet.

 

Jag har då känslan att det är svårt att få en hästblogg inressant, om ma inte har en egen häst. Själv tycker jag att det är roligare att läsa om en ryttare som bara rider en och samma häst, och se deras utveckling tillsammans. 

Men om man då har en blogg, som jag har, alltså om en ryttare som rider nya hästar varje dag, ska man då skriva om vad man tänker på. 

 

Isf är det där jag har ett stort problem... Jag kan inte skriva om vad jag tycker, eller säga det högt. Dem enda gångerna jag känner mig säker på att göra det,och det är när jag är med någon som jag verkligen tycker om, eller är säker på att de inte skulle döma mig. 

 

Man skulle kanske kuna kalla det osäker, eller feg, och det kanske är precis det jag är. Vågar knappt prata med alla i min klass, som jag nu har kännt i 4 år, eller mer. Kanske är det för att dem har övertaget över mig, och tittar ner på mig som omjag inte vore något. Inte vet jag. 

Känner att osäkerheten har gjort så att jag har förlorat vänner och kommer troligen förlora mer. Det skrämmer mig lite, och det är väldigt jobbigt.

 

Med dem jag känner är jag säker, och tror inte att jag kommer förlora någon på ett tag... Men medan alla i min årskull oroar sig för betygen i 9:an så oroar jag mig om jag fortfarande kommer ha kontakt med mina vänner som jag har i 9:an. 

 

Nu spårar jag verkligen ut. Men nu kan ma ju se vilka effekter det här får på bloggen, nu när jag verkligen har skrivit ut mina tankar (hehe)

 

Dem säger ju att när man börjar rida storhäst, är det som att börja rida på nytt. Hade inte riktigt fattat det, eller trott på det över huvud taget och tänkte att de bara överdrev... Jag hade totalt fel. 

 

Fick rida en storhäst som heter Irca idag, och det var inte direkt som jag hade tänkt mig. Hon var inte alls som de andra hästar jag ridit. Känslig och otroligt skumpig. Även väldigt pigg. Ska fortsätta på henne några gånger till. 

Okej, tillbaka till samtals ämnet.... Det kändes som om jag var nybörjare igen, vilket var lite, ja intressant. Min sits var kaos och hela jag skumpade med i de stora stegen. Det var inte enkelt helt, kortfattat sagt, men lärorikt och jag tror att jag kommer utvecklas som in i bomben med henne. Kommer bli super kul ;)

 

Har tyvärr inga bilder på Irca, men ni kan få en fin bild på min älskade hund, som kom hem idag efter tre dagar borta.

 

Nu ska jag vara ärlig. När jag började på Totte hade jag inga som helst förväntningar för oss. Han var den första jag provred, och jag kände mig nästan tvungen att börja på honom. Han stod ända borta i väster haninge, och det tog så otroligt lång tid att åka dit. Asso det var helt extremt. Så igentligen hade jag ingen anledning att åka fram och till baka genom hela stockholm, bara för att rida en häst som inte var riktigt min still, eller jag vet inte ens om jag tyckte att han var rolig. Han hade även varit sjuk en lång tid, så i början orkade han inte ens hålla hålla galoppen så länge som en liten volt. 

 

Sen så flyttade han till ett ställa som var betydligt närmre, men utan ridhus eller en volt. Alltså inga tränings möjligheter alls. Hade varit på honom i några månader och det kändes som att min utveckling hade stannat. Jag kom ingen stans i min ridning, vilket var så otroligt tråkigt. Tänk er själva. Sluta utvecklas i någon som man älskar. Mitt själv förtroende sjönk också något enomt.

 

Sen blev det flytt igen. Maten hade krånglat så han var tvungen att flytta. Det nya stallet låg lite längre i från än det andra stallet, men inte så långt ifrån att jag inte kunde klara av det. Där fanns det två stycket så otroligt fina ridbanor. En dressyr och en allround. Efter att ha ståt där i ungefär en månad började jag tappa tålamodet med honom. Jag blev så arg på honom att han inte lyssnade, och det här kommer att låta lite hemskt, men jag blev mycket hårdare i munen och sa till honom på skarpen. Det gav riktigt bra effekter, och han började ge efter ridpass efter ridpass. Till slut gick han i form i hela pass, och det kanske fortfarande var det roligaste, eller enklaste, men jag kämpade på. Började hoppträna mer med honom också, vilket i början var i närheten av omöjligt. Hade inte koll på vad fan han höll på med, men efter felara träningar började jag fatta honom och startade våran första pay and jump på 50 cm. Det klarade vi galant även fast det inte direkt var en av hans bästa dagar.

 

Efter en till flytt hamnar vi i mitt stall. Typ ett dröm stall, med mycket trevliga människor, fin volt och några riktigt otroliga ridvägar. Hade kanske fortfarande inga riktiga förväntningar på honom och mig. Startade två till pay and jumper, 60 cm och 70 cm. Det gick också super.

 

Sen har hans ägare börjat prata om mig med om fjord-SM.

Skrattade lite när jag fick höra det första gången, och det kanske inte är vårat mål. Men jag ska aldrig sluta kämpa med honom, tänker inte ge upp fören det känns rätt. Och det visade sig även att även fast min utvecklng hade stanna ett tag, så har jag utvecklats mer än vad jag någon annan gång tack vare Totte och det är jag mer än tacksam för.

 

Har spenderat hela min dag med Stella och Ebba. Provat ut några riktigt äckliga godisar, gjort torkade äpplen och försökt att plugga. Resten av tiden har vi bara suttit, står legat och skrattat. Älskar såna här dagar. 

Nu är jag iaf påväg hem. Ska försöka äta lite även fast jag inte är ett dugg hungrig.