cavalierr.blogg.se

Nu ska jag vara ärlig. När jag började på Totte hade jag inga som helst förväntningar för oss. Han var den första jag provred, och jag kände mig nästan tvungen att börja på honom. Han stod ända borta i väster haninge, och det tog så otroligt lång tid att åka dit. Asso det var helt extremt. Så igentligen hade jag ingen anledning att åka fram och till baka genom hela stockholm, bara för att rida en häst som inte var riktigt min still, eller jag vet inte ens om jag tyckte att han var rolig. Han hade även varit sjuk en lång tid, så i början orkade han inte ens hålla hålla galoppen så länge som en liten volt. 

 

Sen så flyttade han till ett ställa som var betydligt närmre, men utan ridhus eller en volt. Alltså inga tränings möjligheter alls. Hade varit på honom i några månader och det kändes som att min utveckling hade stannat. Jag kom ingen stans i min ridning, vilket var så otroligt tråkigt. Tänk er själva. Sluta utvecklas i någon som man älskar. Mitt själv förtroende sjönk också något enomt.

 

Sen blev det flytt igen. Maten hade krånglat så han var tvungen att flytta. Det nya stallet låg lite längre i från än det andra stallet, men inte så långt ifrån att jag inte kunde klara av det. Där fanns det två stycket så otroligt fina ridbanor. En dressyr och en allround. Efter att ha ståt där i ungefär en månad började jag tappa tålamodet med honom. Jag blev så arg på honom att han inte lyssnade, och det här kommer att låta lite hemskt, men jag blev mycket hårdare i munen och sa till honom på skarpen. Det gav riktigt bra effekter, och han började ge efter ridpass efter ridpass. Till slut gick han i form i hela pass, och det kanske fortfarande var det roligaste, eller enklaste, men jag kämpade på. Började hoppträna mer med honom också, vilket i början var i närheten av omöjligt. Hade inte koll på vad fan han höll på med, men efter felara träningar började jag fatta honom och startade våran första pay and jump på 50 cm. Det klarade vi galant även fast det inte direkt var en av hans bästa dagar.

 

Efter en till flytt hamnar vi i mitt stall. Typ ett dröm stall, med mycket trevliga människor, fin volt och några riktigt otroliga ridvägar. Hade kanske fortfarande inga riktiga förväntningar på honom och mig. Startade två till pay and jumper, 60 cm och 70 cm. Det gick också super.

 

Sen har hans ägare börjat prata om mig med om fjord-SM.

Skrattade lite när jag fick höra det första gången, och det kanske inte är vårat mål. Men jag ska aldrig sluta kämpa med honom, tänker inte ge upp fören det känns rätt. Och det visade sig även att även fast min utvecklng hade stanna ett tag, så har jag utvecklats mer än vad jag någon annan gång tack vare Totte och det är jag mer än tacksam för.