BLev i alla fall bra tillslut...

Jag tror aldrig att jag har kämpat så hårt som jag gjorde idag, och ändå räckte det nästan inte. Cloudy hade som vanligt ingen framåtbjudning. Det är inte som att han är skänkeldöv, utan det är mer att han verkar trotsa emot. Så fort jag la till skänkeln drog han bak öronen och viftade nonchalant på svansen och gick nästan långsammare. 
 
Efter mycket slit kom han äntligen igång och galopperade friskt mot och emellan hindrerna. Fick bara ett stopp där det var en aning högre. Men vi tog det igen och då hoppade han snällt, med en aning marginal. Hoppade rätt plant vissa gånger men mot slutet började han hoppa rundare. Blev en helt annan häst mot slutet, och det är väll de som är målet när man rider en häst som han. 
 
Dock verkar han kunna hoppa hur högt som helst så fort man har fått fram honom. Skulle lätt kunna välja honom till klubbtävlingar. 
 
 
 
(en av våra lite sämre hopp...)
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0