Vilket komplicerat liv...

Jahapp, ännu ett dåligt ridpass. Hade den där känslan hela tiden att jag bara ville hoppa av och börja om från början, men det är inte så lätt när man rider på ridskola. jag har haft den här känslan flera gånger men idag var det annorlunda. Det var som att jag inte ville rida än och trivdes inte alls där uppe. 
 
Under hela passet var jag ofokuserad och hade inte koll för 5 öre. Visste inte alls vad som hände under mig och ja kände mig verkligen jätte dålig. 
 
Jag har ju börjat rida storhäst nu, villket verkligen är som att börja om från början. Jävligt krångligt... Sen så rider man ju i värsta super gruppen och självförtoendet åker från 10-2. Vad ska man göra då? Känns som att alternativet att sluta totalt finns kvar och det skrämmer mig. Jag har aldrig varit den som ger upp och alltid försökt mitt bästa, men att spendera 5000kr i månaden med en sport jag inte trivs med känns lite konstigt. Det gör ont att skriva det här för ridsporten har alltid varit det som jag aldrig skulle sluta med. Kanske är det inte sporten som jag inte trivs med utan hur jag utför den på. I en grupp på ridskola med 12 hästar som tränger sig i ett ridhus.
 
Nu när VM är igång kan man inte heller hjälpa sig själv att låta tankarna glida mot toppen. Kommer aldrig komma dit eftersom jag inte har dem förutsättningarna och det får mig att tveka på vad jag skulle göra. Visst kan jag bli beridare eller uppfödare av fina hopphästar, men låt oss vara ärliga det är inte riktigt samma sak...
 
Tänker bara sluta inlägget att säga att chansen att jag skutar är minimal, nästan helt omöjlig, men tanken finns i bakhuvudet...
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0